Just nu gör det ont. Inte så att det hugger utan det mer maler.. Det har gått sen i torsdags.. Jävligt lång tid. Har haft det bra den tiden  men nu kännes det konstigt. Inte konstigt som att något är fel utan mer tomt.. Trodde inte att jag skulle känna så på ett tag, jag vet inte ens om jag är redo att känna så fullt ut nu heller..
En av mina äldsta kompisar som känner mig allra bäst frågade mig härisist "Är det på riktigt den här gången eller är det bara för kärlekens skull?".. Jag hade helt glömt bort att jag faktiskt var en sån som var väldigt kär i kärleken och blev kär mest bara för allt. Jag kan inte säga varken eller. Men varför ska jag behöva veta det redan nu? Hur vet man egentligen om det någonsin är på riktigt?

Jag tar det som det kommer, känner hur det känns dag för dag. Det känns bra, han tråkar inte ut mig, än så länge.. Jag tänker inte fundera så mycket mer på det heller. Skulle han nu inte vara "The one", ja då är väl det synd, men då var det väl inte meningen. Istället för att fundera över det så är det bättre att ta vara på den tiden man har och försöka leva i den här känslan som är helt underbar.